6# - What happens in my kitchen part one...("förhoppningsvis" kommer det en fortsättning.)

Jag har ofta oturen att skada mig när jag besöker mitt kök, antingen när jag är på väg för att hämta en kopp kaffe eller för att diska bort 40kilo disk som står där och ser rent av förjävligt ut. En kopp blir till 10koppar på bara någon dag och då är det försent för ursäkter.
Då måste man verkligen diska och oj, vad det känns bra när man väl börjar, allt går som i en enda rörelse tills nästan allt är klart.

Men när man minst anar det är olyckan inträffad. Än en gång har jag lyckats förvandla det smutsiga diskvattnet till ett fortfarande smutsigt, men blod färgat diskvatten, men inte på grund av ett glas som jag olyckligtvis krossade i mina händer, nu var det en förbannad plåtburk som ville jävlas.
Tyckte att den var så fin när jag tog bort ananas etiketten och då tänkte jag att: "Den här ska jag diska så den blir ren och fin, så jag kan ha mitt överskott med penslar i den...Oj,oj vad fiint-La la lalala-".
PANG SA DET!..Pang, eller hur det nu låter...Så hade jag helt plötsligt blod i allt, överallt. På väggen, diskbänken och i ansiktet.
"VAFAN!!??"...Jag undrade ju såklart vad det var som hände, studerade mina händer för att hitta orsaken till allt blod och smäckel..och där var det: ett litet pissmesigt sår på fingret...Aaaa-aaah...

Plåster, plåster, plåster!...Nej, Kameran först, sen plåster...

Vackert, O'jaaa.
 Men plåtburken fick möta sitt öde..
In the trash!

/Sanne D.Syringe
-"Remember children: Let someone else do the dishes for you while your still young. Because when your old you've got nothing to lose.."

5# - "Don't worry, be hippie..."

"...Det enda som fattas är tvättlinor genom rummet som jag kan hänga kläderna på, då dom nu hänger lite här och där i lägenheten, på skåp dörrar, bord och stolar...när jag väl tar mig tid att tvätta, och där hänger dom tills man inte är säker på i fall det är rent eller smutsigt längre...

En dag sitter man i köket med en kopp kaffe och tar sig en titt runt på skåpdörrarna stolarna och bordet, skrattar och återgår till det man höll på med utan att bry sig, man bryr sig inte ens om det skulle komma besök. För jag har det som betyder mer än en psykotisk tanke på vad som måste göras, sånt kan alltid vänta till senare...
Men att slappna av, tänka på annat och se vad som händer. Det är något som är värt tiden man annars spenderar med att torka hyllor som inte ens är dammiga."

Proud to present: Billy och våran nya familjemedlem Knut i all sin prydno.

Den största anledningen till varför man hellre sitter på golvet...

...och varför solen skiner^^,

"I see the universe in your eyes, and I think, "I don't want to be here anymore".

I want to be in your world.

In your mind. With you..."

/Sanne D.Syringe

4# - Julhälsningar från flummiga familjen..

Sitter hemma hos Pappa på en dator som jag tror att det är något allvarligt fel på. Den beter sig som...Ja, helt enkelt som att man låtit en inkompetent unge använda den, trycka på alla knappar utan att veta vad som händer.
Det tar på krafterna att bråka med en seg dator som endast är full med skit där min lillebror har en så underbart häftig Tupac bakgrundsbild där det står "Live by the gun, die by the gun.", Inte så konstigt att datorn har HIV.
Aaahaha...Headakes!-.-'

Nu vill jag bara hem till min egna dator, hem till mig själv.
För det är ju så underbart roligt att komma hit, hinna se Helmi i en sekund sen vinka hejdå till alla när dom far iväg på sina Knappsu möten etc, och kom hit på julafton var frågan, enda gången på året "alla" har tänkt vara sammlade inklusive resten av folket som jag aldrig sett i hela mitt liv, som jag aldrig ens hört talas om? Pff...
Då sitter jag nog hellre hemma hos Mormor, tar risken och äter lite mat, kastar julklappar på dom och sedan far jag hem till lägenheten med Kim, där vi super oss dyngraka på akvavit och springer ut i natten på lite hyss, ni vet sånt där som vanliga sansade familjer har för sig på Julafton, det enda som fattas är två tomteluvor, en släde och 6 renar.

Men den största frågan var ju ändå hur jag skulle lyckas ta mig hem härifrån, då bror är tankad, Pappa är på villovägar och Regina...är väl också lite på villovägar...
Får nog ta och rota i flingpaketen och se ifall jag kan hitta ett körkort, då det verkar som att hälften av Pajalaborna har haft tur när dom har köpt sina flingor, eftersom man alltid har turen att hålla på att bli överkörd när man är ute även om man sitter i bil eller till fots.
Eller så är det bara så att folk verkligen försöker köra på mig.
You'll never know, det kanske är jag som inte ser mig för, Aaaa-.-' Så är det nog, nu när jag tänker efter....

Men desto längre jag sitter här, gör det bästa av saken och låter bli att titta på klockan, så går tiden fortare, fortare och fortare. Dagarna försvinner och Julafton är endast en svart ruta i mitt huvud och jag har redan hunnit få spykänslor över nästa julbord: Då är allt bra för då är det säkert Lördag eller Söndag, När jag minst anar det känner jag mig plötsligt lite bättre^^.

Nu känns det plötsligt lite bättre<3

/Sanne D.Syringe

Flyleaf - All Around me

My hands are searching for you

My arms are outstretched towards you

I feel you on my fingertips

My tongue dances behind my lips for you

This fire rising through my being

Burning I'm not used to seeing you

I'm alive, I'm alive

I can feel you all around me

Thickening the air I'm breathing

Holding on to what I'm feeling

Savoring this heart that's healing

My hands float up above me

And you whisper you love me

And I begin to fade

Into our secret place

The music makes me sway

The angels singing say we are alone with you

I am alone and they are too with you

I'm alive, I'm alive

I can feel you all around me

Thickening the air I'm breathing

Holding on to what I'm feeling

Savoring this heart that's healing

And so I cry

The light is white

And I see you

I'm alive, I'm alive, I'm alive

I can feel you all around me

Thickening the air I'm breathing

Holding on to what I'm feeling

Savoring this heart that's healing

Take my hand

I give it to you

Now you own me

All I am

You said you would never leave me

I believe you

I believe

I can feel you all around me

Thickening the air I'm breathing

Holding on to what I'm feeling

Savoring this heart that's healed

3# - Fullständigt korkat.

Efter en lång dag på jobbet...

Nej, nu ljuger jag bara. Jag har inte alls varit på jobbet idag.
Min dag har bestått av ett besök till sjukan, där jag lärde mig att det var fullständigt korkat att gå dit överhuvudtaget.
Det kommer inget bra utav något sådant som att sitta i ett rum och samtala om något som är resultatet av slarvigt ifyllda blanketter som visar att jag är i riskzonen för alkohol problem (Whuut? Dricker ju nästan aldrig och dessutom var denna blankett alldeles korrekt ifylld med tydligt kryss i rutan: "Dricker väldigt sällan") och att jag tydligen är en riktigt impulsiv och förbannad person som borde sättas på Propavan och sova istället för att bråka..? Vilket skit! Och Propavan? Hm pfff...arg...Vilket svammel.

Så efter några timmar av samma frågor hela tiden, blev jag tvungen att fråga om dom var dumma i huvudet och inte förstår vad jag säger, jag behöver inte prata med någon om mitt liv, jag vet precis vart jag har det och är fullständigt nöjd med hur det är även om det kan verka hur rörigt som helst.
Nu ska dom inte be mig komma fler gånger: Mission accomplished.

Väl hemma lyssnade jag musik och slocknade än en gång i soffan med Billy, fast denna gång var det inte alls lika skönt att vakna. Kändes som att jag just stigit upp ur en tre veckors dvala i en bastu fylld med katter...
Det kanske inte säger så mycket, men så kändes det i alla fall.
Men nu har jag fått i mig en kopp kaffe och då ska det väl kännas okej om ett tag.

Aah, orkar inte göra något idag känner jag. Bara röra på mig känns som världens jobbigaste uppdrag, men måste fara till far min och dricka 10liter julmust och käka 20kilo pepparkakor så kanske jag blir nog snäll så Tomten vågar komma till mig också, vilket han inte gjort på säkert 5år, "Whyyy Santa?!Whyyy?".

God jul och sånt.
/Sanne D.Syringe

2# - Jag och Billy saknar

Sitter här hemma och funderar på vad jag ska göra, Har redan hunnit vandra en stig mellan köket och vardagsrummet, druckit en hel panna kaffe och sen sovit i soffan i några långa men väl spenderade timmar.
Billy sitter i min famn och försöker desperat få mig att klappa honom istället för att skriva, han trycker nosen mot mitt ansikte, pucklar på mig och tränger sig så långt och tätt in i min famn som det bara går.

Då kan man ju bara inte göra annat än att klappa honom, men så fort man lyfter handen mot tangentbordet i en sekund tycker han att jag är snål med mina klappningar och går ner på golvet istället för att slakta sitt födelsedags ben som han fick förra året och som han inte ens har kommit halvvägs på ännu.

Sen blir han less och går och sätter sig i hörnet av bädden och ser ledsen ut och när jag går och tittar vad han håller på med, ser han bara undrande på mig som om han säger: "Och vad håller du på med? Springer runt här som en galning. Är jag den enda som är normal nu för tiden?"
Ja, han är nog den enda som är normal nu för tiden, även om han kan verka som den galnaste av oss alla så är han nog egentligen den smartaste, lugnaste och snällaste av allt levande.

Men vi båda blir nog lite galna, bara det att Billy sätter sig lugnt i ett hörn medans jag vandrar runt i lägenheten och funderar på vart jag ska gå, om jag ska gå eller om jag ska stanna hemma och/eller kanske sova, måla eller dricka mera kaffe.

Vi båda väntar på att Tomten ska komma och att Julen ska vara över och att nyår ska närma sig så att Isak den saknade kan komma hem och göra Billy till en glad hund och Sanne till en ännu gladare människa:)

För glad är jag redan, tro mig.
Det finns inte mycket att vara ledsen över, det finns inget att vara ledsen över om man redan har en källa som gör en lycklig av att bara finnas där, och resten är bara underbara bonusar som gör en lite extra lycklig^^

Men nu är det dags för lite tidsfördriv, kanske en promenad och sen lite tomteverkstad med målande, klippande, klistrande och kanske lite spelande.

/Sanne D.Syringe

Inlägg 1# - Rena rama sörjan om Särsvenska, Gud och Tomten.

Hur ska man börja detta?
Det måste ju kanske vara något vettigt, något som är läsvärt i det första inlägget för att man sen ska kunna svamla till det rejält på slutet när man inte har några idéer längre.
Och det är ju sjukt illa om det redan börjar på det här viset.

Hur gärna jag än vill ha en blogg så kanske jag inte är någon blogg människa som kan skriva varje dag utan problem, för när jag väl börjar med ett inlägg så slutar det med att jag tar bort allt och börjar om från början igen, type it, erase it, type it, erase it osv. Allt måste vara perfekt, det får inte verka som att en treåring har skrivit ett julkort till sin mamma på dagis.

Och det roliga är ju att min svenska är helt klart sär och jag har aldrig varit uppmärksam på svenska lektionerna...
Jag vill bara tro att jag kan.
Det är ju bra att man i alla fall kan tro, så som man kan tro på tomten eller att gud ser en när man petar i näsan och har sex i en sunkig toalett med korset runt halsen.
Det där med att tro är ju en fin sak, även om vi alla vet att det egentligen inte är sant. Men att tro på något så mycket gör ju livet mycket enklare att hantera, eller hur?:)

När stackars hundar svälter ihjäl på gatan i Thailand skyller jag bara på gud så får han ta på sig skulden och då känns allt mycket lättare, så istället för att jag ska skicka in 50kr som jag inte har (och när jag inte kan hjälpa då börjar jag gråta.) för att rädda en hund så tycker jag att det där guds ansvar att skicka in en miljon kr för att rädda alla hundar som dör pga han. För det är hans fel och inte mitt!

Men förövrigt så är jag också skadad av tron på saker som inte finns: Jag tror på Tomten, Drakar, Vättar, Troll och att Hogwarts finns på riktigt, men jag tror inte på gud, jag tror endast på denna varelse/person/ting när det verkligen behövs så att jag kan må bättre över allt helvete som sker i världen.

Du tror på Gud och jag Tror på tomten, då är vi kanske inte så olika.

/ Sanne D.Syringe
- I do not judge like god does...