Min Emissary Billy föddes den 23 April och jag har älskat honom sen första gången jag såg den lilla rackaren, höll honom i min famn och klappade honom. Han var mitt allt och nu är han borta...
Den 28 Maj dog han på operationsbordet, helt oväntat och det var den värsta dagen i mitt liv.
Jag har väl kanske inte den där motivationen kvar, att skriva i min blogg och...andra saker. Men den motivationen har varit borta för länge sen, nu måste jag gräva bland dammet under sängen för att hitta motivationen till annat..., till att fortfarande stå på mina ben, att kliva upp på morgonen, fortsätta med det jag är bra på, vara lika stark som jag varit innan...kanske starkare, och den motivationen är Isak, min underbara pojkvän, och att veta att det kommer något bra ur saker och ting, hur ont det än gör, för det gör FÖRJÄVLIGT ONT.
Med min bästa vän borta, känns det som att man inte ska ta livet förgivet, man kan inte ta tio år i förväg och bestämma sig för att det kommer vara så för alltid, för olyckor händer, även om man aldrig är beredd på det, man är aldrig beredd att förlora någon man älskar och man tar det förgivet för att det gör en så förbannat lycklig.
Men, Ingela...Jag känner att det där onda jämnar ut sig med det goda, att jag är ett myrsteg från att bryta mig fri, att jag är som Jimi Hendrix som inte blev hörd förän han kopplade i förstärkaren.
Det känns lite som att jag har tappat bort mig själv, men att jag är på god väg att finna mig igen...
/Sanne
tisdag 19 juni 2012
torsdag 8 mars 2012
86# - Konstutställning.
Jag hade en period där jag inte målade alls på flera månader, det kändes alldeles för jobbigt.
Men sen gick jag igång igen, blev mer positiv och har målat färdigt det halvfärdiga, helt enkelt utan att tänka. Det brukar funka bäst då, när man inte sitter och tänker på hur allt ska bli, om det kommer bli fint eller om det blir något som man likaväl kan föra upp på vinden.
Men hur som helst så tänkte jag att det var lika bra att dra till med en liten utställning, nu när jag ändå inte tänker allt för mycket...visst, det kommer inte bli en väl planerad, over the top utställning, som är genomtänkt in i det sista, det kommer bli lite upp och ner och kanske lite rörigt, jag skulle vilja kalla det en svamptripp, "ett snabbt klipp", om det nu säger så mycket.
En liten, okomplicerad men ändå rörig utställning...men nog för att kalla det en utställning.
Jag har dock fortfarande mycket att göra, tavlor att måla, star wars att titta och hushåll att sköta, hinner jag inte med nog mycket så blir det vad det blir. Tavlorna kanske slutar upp på golvet, vem vet.
Mina tavlor kommer i alla fall att, förhoppningsvis, att hänga på Norrskens mässan i Folketshus Pajala 16-17 Mars, där jag fick "ett litet hörn" bland allt annat.
Det var vad dom sa i alla fall: -"nog har vi kanske en liten plats..-.-", med så jävla stor "entusiasm" att dom nästan kissade på sig...
Det är ju SKIT KUL att någon kommer med ideér? Nehepp!
Jag skulle i alla fall tycka att det var riktigt trevligt om ni, som Pajala-bor eller någonstans-bor skulle komma och titta, kommentera eller kritisera, för detta blir bara min andra utställning och jag vet inte alls hur det kommer bli, har inte den blekaste.
Förövrigt så längtar jag hem, har hemstudier imorgon och vill hem nu så att jag kan ta det lungt, sätta mig i soffan med Billy och måla lite om jag finner inspiration.
Jag vet dock inte med det där med målandet, hur det kommer gå, för jag har lyckats bli besatt av ett spel på mobilen, ett spel som inte har någon som helst mening egentligen, men är så sjukt beroendeframkallande att jag spelade heeela dagen igår, samtidigt som jag gjorde lite sysslor ända tills jag gick och sov, och sen vaknade jag 07.20 på morgonen och började spela.
Visst är det väl ett bra sätt att vakna på, men jag känner att det inte är värt det, men ändå gör jag det: jag känner mig som en rik vampyr med miljoner på kontot som attackerar andra och snor ännu mer miljoner, levlar upp och blir allt mäktigare...
Det vore ju coolt, men nu är det ett spel vi talar om, jag har inga miljoner och är ingen vampyr...
Jag borde sluta.
Vampires Live heter det förövrigt...skämmigt, visst, men om ni bestämmer er för att spela så joina min klan: 39WP2A, eller spela inte, det är nog för ditt eget bästa.
Men förhoppningsvis blir jag less, och i slutet på veckan kommer Isak, så då har jag annat att tänka på än det förbannade spelet, vi får kalla det för ett tidsfördriv istället. Det går över...?!
Nu ska jag..ärligt talat spela lite till ända tills jag får gå hem och göra något vettigt.
Peace & love /Sanne
Men sen gick jag igång igen, blev mer positiv och har målat färdigt det halvfärdiga, helt enkelt utan att tänka. Det brukar funka bäst då, när man inte sitter och tänker på hur allt ska bli, om det kommer bli fint eller om det blir något som man likaväl kan föra upp på vinden.
Men hur som helst så tänkte jag att det var lika bra att dra till med en liten utställning, nu när jag ändå inte tänker allt för mycket...visst, det kommer inte bli en väl planerad, over the top utställning, som är genomtänkt in i det sista, det kommer bli lite upp och ner och kanske lite rörigt, jag skulle vilja kalla det en svamptripp, "ett snabbt klipp", om det nu säger så mycket.
En liten, okomplicerad men ändå rörig utställning...men nog för att kalla det en utställning.
Jag har dock fortfarande mycket att göra, tavlor att måla, star wars att titta och hushåll att sköta, hinner jag inte med nog mycket så blir det vad det blir. Tavlorna kanske slutar upp på golvet, vem vet.
Mina tavlor kommer i alla fall att, förhoppningsvis, att hänga på Norrskens mässan i Folketshus Pajala 16-17 Mars, där jag fick "ett litet hörn" bland allt annat.
Det var vad dom sa i alla fall: -"nog har vi kanske en liten plats..-.-", med så jävla stor "entusiasm" att dom nästan kissade på sig...
Det är ju SKIT KUL att någon kommer med ideér? Nehepp!
Jag skulle i alla fall tycka att det var riktigt trevligt om ni, som Pajala-bor eller någonstans-bor skulle komma och titta, kommentera eller kritisera, för detta blir bara min andra utställning och jag vet inte alls hur det kommer bli, har inte den blekaste.
Förövrigt så längtar jag hem, har hemstudier imorgon och vill hem nu så att jag kan ta det lungt, sätta mig i soffan med Billy och måla lite om jag finner inspiration.
Jag vet dock inte med det där med målandet, hur det kommer gå, för jag har lyckats bli besatt av ett spel på mobilen, ett spel som inte har någon som helst mening egentligen, men är så sjukt beroendeframkallande att jag spelade heeela dagen igår, samtidigt som jag gjorde lite sysslor ända tills jag gick och sov, och sen vaknade jag 07.20 på morgonen och började spela.
Visst är det väl ett bra sätt att vakna på, men jag känner att det inte är värt det, men ändå gör jag det: jag känner mig som en rik vampyr med miljoner på kontot som attackerar andra och snor ännu mer miljoner, levlar upp och blir allt mäktigare...
Det vore ju coolt, men nu är det ett spel vi talar om, jag har inga miljoner och är ingen vampyr...
Jag borde sluta.
Vampires Live heter det förövrigt...skämmigt, visst, men om ni bestämmer er för att spela så joina min klan: 39WP2A, eller spela inte, det är nog för ditt eget bästa.
Men förhoppningsvis blir jag less, och i slutet på veckan kommer Isak, så då har jag annat att tänka på än det förbannade spelet, vi får kalla det för ett tidsfördriv istället. Det går över...?!
Nu ska jag..ärligt talat spela lite till ända tills jag får gå hem och göra något vettigt.
Peace & love /Sanne
måndag 5 mars 2012
85# - "När man talar om trollen".
Nu i veckan när Isak har varit hemma, var vi ute en kväll och promenerade med hundarna uppe på bonde-backen, där det har samlats så mycket snö att det är som att man kliver upp på ett fjäll och kommer ett stycke närmare stjärnorna och nästan så att norrskenet nuddar en i håret.
Okej, man kanske inte kommer så nära.
Men har ni stått där någon gång, och tittat upp när himlen är helt stjärnklar?
Man kan stå där och blicka upp i evigheter.
Men som vi gick så pratade vi om allt möjligt, fjället, stjärnorna, norrskenet, och säkert hundbajs också.
Visst låter det romantiskt?...förrutom det sista då.
så pratade vi om fallande stjärnor, och om vi någon gång sett någon.
Men det har då inte jag gjort, inte vad jag kan minnas i alla fall.
På vägen tillbaka stannade vi upp och stod mitt emot varandra, och bakom Isaks huvud såg jag en stjärna falla och skrek troligtvis något liknande: "AHHHH! JAG SÅG EN FALLANDE STJÄRNA! Ska jag önska mig något nu?"
Jag vet inte hur det är med det där att man inte får säga sin önskning högt, för då slår den inte in, man ska tydligen bara tänka den.
Men jag skrek nog ut den ganska så högt, för annars tänkte jag att jag inte skulle hinna annars.
Men det kändes som att det var så på riktigt, och att en fallande stjärna kan faktiskt ge dig vad du önskar, så jag önskade det med entusiasm och tro på att det kommer funka. Även om jag skrek ut det.
Hade jag inte trott, hade jag inte haft så jäkla brottomt.
"Men du ska ju inte säga det högt"
"Oooj-.-"
Men min önskning var väl inte något som jag tror att en fallande stjärna kan ge mig, eller vem det nu är som ska ge mig den.
Men att dömma efter vad som har hänt så gav den mig en hint för att få min önskning att gå i uppfyllelse.
Den gav mig en idé som jag måste fullfölja för att få den där önskningen, som kanske var för mycket att begära för en liten stjärna, och ganska så ogenomtänkt i all hast.
Men jag tror att jag fick lite hjälp på traven, och jag tackar stjärnorna för det!
Peace!
/Sanne
Okej, man kanske inte kommer så nära.
Men har ni stått där någon gång, och tittat upp när himlen är helt stjärnklar?
Man kan stå där och blicka upp i evigheter.
Men som vi gick så pratade vi om allt möjligt, fjället, stjärnorna, norrskenet, och säkert hundbajs också.
Visst låter det romantiskt?...förrutom det sista då.
så pratade vi om fallande stjärnor, och om vi någon gång sett någon.
Men det har då inte jag gjort, inte vad jag kan minnas i alla fall.
På vägen tillbaka stannade vi upp och stod mitt emot varandra, och bakom Isaks huvud såg jag en stjärna falla och skrek troligtvis något liknande: "AHHHH! JAG SÅG EN FALLANDE STJÄRNA! Ska jag önska mig något nu?"
Jag vet inte hur det är med det där att man inte får säga sin önskning högt, för då slår den inte in, man ska tydligen bara tänka den.
Men jag skrek nog ut den ganska så högt, för annars tänkte jag att jag inte skulle hinna annars.
Men det kändes som att det var så på riktigt, och att en fallande stjärna kan faktiskt ge dig vad du önskar, så jag önskade det med entusiasm och tro på att det kommer funka. Även om jag skrek ut det.
Hade jag inte trott, hade jag inte haft så jäkla brottomt.
"Men du ska ju inte säga det högt"
"Oooj-.-"
Men min önskning var väl inte något som jag tror att en fallande stjärna kan ge mig, eller vem det nu är som ska ge mig den.
Men att dömma efter vad som har hänt så gav den mig en hint för att få min önskning att gå i uppfyllelse.
Den gav mig en idé som jag måste fullfölja för att få den där önskningen, som kanske var för mycket att begära för en liten stjärna, och ganska så ogenomtänkt i all hast.
Men jag tror att jag fick lite hjälp på traven, och jag tackar stjärnorna för det!
Peace!
/Sanne
tisdag 28 februari 2012
84# - Machinae supremacy på Smedjan i Pajala.
Nu efter att jag har haft mina två bakisdagar, med en hel del nackont, huvudvärk och blåmärken, men inte så mycket spya, tänkte jag att jag skulle uppdatera helt utan bilder för det är min bror som har beslag på alltihop. För er som äger en Facebook finns dom där, men det är inte ens hälften av dom.
Jag undrar verkligen hur jag ser ut på dom med tanke på hur jag såg ut dagen efter.
Kvällen började i alla fall hemma hos Kim och Evelina, med gott sällskap och öl, där vi lyssnade musik och laddade inför spelningen med lite Machinae Live på tv:n.
Sedan tog vi oss till Smedjan, då jag redan hade hunnit bli lite rolig/-"härjig" enligt Sonja som stod i entrén.
Sjukt taggad som jag var, så var nog det rätta ordet helt enkelt "härjig".
Om jag skämmde ut mig eller inte då när jag stod med Gotlers MissPiggymask på huvudet och dansade ensam framför Dj:n har jag ingen aning om, men jag vart så sjukt "in the moment" över att få se Machinae live för andra gången, så att jag inte brydde mig. Tanken var ju bara att ha sjukt kul!
Vi var först in i lokalen redan innan det startade och jag ställde mig framför scenen.
Sen började dom spela och det var då jag hamnade in i dimman, inget annat spelade någon roll...
Vi var HELA "sex" pers som stod vid scenen, trots det lilla antalet var det sådant jävla drag!
Robert Stjärnström (sångaren) sa: -"Trots att ni var en så liten publik, så var ni så jävla bra!" personligen efteråt.
Vi headbangade, sjöng med, MissPiggy hamnade på scen, publiken hamnade på scen och en trummpinne fick jag, men denna gång inte i huvudet. Min ring flög åt helvete och mobiltelefonen hamnade på scen.
All is love, jag älskade alla i publiken och jag älskade bandet, Det var en kväll jag aldrig kommer glömma!
Sen när dom slutade spela stod jag och Masto och pratade med bandet, eller en del av bandet då dom flesta hade försvunnit, då vi var tvungen att gå tillbaka ett tag efter och leta efter min ring, som, som sagt flög åt helvete.
Sen åkte vi hem till Kim och Evelina igen, tittade på lite bilder, men jag kunde knappt stå upp på grund av allt headbangande och inte för att jag var för full, även om det kändes som att jag hade festat i en vecka.
Sen åkte vi ut igen, utanför kauppis-huset, där bandet hade hamnat av någon underlig anledning, vi snackade ett tag och, sen for vi hem.
Jag är så jävla nöjd, men skämms så jävla mycket över folket i Pajala. Vi får ett super bra band hit för en gångs skull och så är det typ 10 pers toltalt inne i lokalen och hälften, de största beundrarna står vid scen och öser. OCH SKÄMMS SMEDJAN (det slog inte er att stänga en dörr, så folk är tvungna att gå igenom?)! SKÄMMS PAJALA (för att ni är såna jävla fega norrlänningar som står med armarna i kors i väntan på att bandet ska ropa på dig.)!
Men jag är i alla fall jävligt nöjd! Fast alla i bandet känner nog sig lite besvikna över bristen på folk, men dom är nog inte besvika över den publik som faktiskt stod där!
Peace
/Sanne
Jag undrar verkligen hur jag ser ut på dom med tanke på hur jag såg ut dagen efter.
Kvällen började i alla fall hemma hos Kim och Evelina, med gott sällskap och öl, där vi lyssnade musik och laddade inför spelningen med lite Machinae Live på tv:n.
Sedan tog vi oss till Smedjan, då jag redan hade hunnit bli lite rolig/-"härjig" enligt Sonja som stod i entrén.
Sjukt taggad som jag var, så var nog det rätta ordet helt enkelt "härjig".
Om jag skämmde ut mig eller inte då när jag stod med Gotlers MissPiggymask på huvudet och dansade ensam framför Dj:n har jag ingen aning om, men jag vart så sjukt "in the moment" över att få se Machinae live för andra gången, så att jag inte brydde mig. Tanken var ju bara att ha sjukt kul!
Vi var först in i lokalen redan innan det startade och jag ställde mig framför scenen.
Sen började dom spela och det var då jag hamnade in i dimman, inget annat spelade någon roll...
Vi var HELA "sex" pers som stod vid scenen, trots det lilla antalet var det sådant jävla drag!
Robert Stjärnström (sångaren) sa: -"Trots att ni var en så liten publik, så var ni så jävla bra!" personligen efteråt.
Vi headbangade, sjöng med, MissPiggy hamnade på scen, publiken hamnade på scen och en trummpinne fick jag, men denna gång inte i huvudet. Min ring flög åt helvete och mobiltelefonen hamnade på scen.
All is love, jag älskade alla i publiken och jag älskade bandet, Det var en kväll jag aldrig kommer glömma!
Sen när dom slutade spela stod jag och Masto och pratade med bandet, eller en del av bandet då dom flesta hade försvunnit, då vi var tvungen att gå tillbaka ett tag efter och leta efter min ring, som, som sagt flög åt helvete.
Sen åkte vi hem till Kim och Evelina igen, tittade på lite bilder, men jag kunde knappt stå upp på grund av allt headbangande och inte för att jag var för full, även om det kändes som att jag hade festat i en vecka.
Sen åkte vi ut igen, utanför kauppis-huset, där bandet hade hamnat av någon underlig anledning, vi snackade ett tag och, sen for vi hem.
Jag är så jävla nöjd, men skämms så jävla mycket över folket i Pajala. Vi får ett super bra band hit för en gångs skull och så är det typ 10 pers toltalt inne i lokalen och hälften, de största beundrarna står vid scen och öser. OCH SKÄMMS SMEDJAN (det slog inte er att stänga en dörr, så folk är tvungna att gå igenom?)! SKÄMMS PAJALA (för att ni är såna jävla fega norrlänningar som står med armarna i kors i väntan på att bandet ska ropa på dig.)!
Men jag är i alla fall jävligt nöjd! Fast alla i bandet känner nog sig lite besvikna över bristen på folk, men dom är nog inte besvika över den publik som faktiskt stod där!
Peace
/Sanne
lördag 25 februari 2012
83# - Jag blir så lycklig!
Den här låten spred så mycket glädje i min kropp, rätt från hjärtat så att jag kunde känna det. Som en värme som svämmade över mig inifrån.
Nu blev jag helt plötsligt så glad över allt...
Det är inte ofta man får sådana här lyckorus.
Jag saknar Isak
/Sanne
Nu blev jag helt plötsligt så glad över allt...
Det är inte ofta man får sådana här lyckorus.
Jag saknar Isak
/Sanne
måndag 20 februari 2012
82# - Björk - Human behaviour
If you ever get close to a human
And human behaviour
Be ready, be ready to get confused
There's definitely, definitely, definitely no logic
To human behaviour
But yet so, yet so irresistible
And there's no map
They're terribly moody
And human behaviour
Then all of a sudden turn happy
But, oh, to get involved in the exchange
Of human emotions
Is ever so, ever so satisfying
Oh oh, and there's no map
Human behaviour, human
Human, human behaviour, human
Human, human behaviour, human
Human behaviour, human
And there's no map
And the compass
Wouldn't help at all
Human behaviour, human, human
Human behaviour, human,
Human behaviour, human,
Human behaviour
There's definitely, definitely, definitely no logic
Human, human
Human behaviour
Human
There's definitely, definitely, definitely no logic
Human, human, human, human.
måndag 16 januari 2012
81# - Buorre beaivi!
Jag har inte skrivit här på väldigt länge..
Jag har ju funderat på det men tänkt "Äh!" bara Äh! för att det har gått för länge, och Äh! för att det gått några dagar till, och ännu ett Äh! för att tiden går för fort, det har hänt mycket och det skulle vara mycket jobbigt och smärtsamt att skriva 80 inlägg iett.
Men nu är jag här i alla fal, hel och halv, upp och ner. men framåt går det...allt för fort.
Det är väl härligt i alla fall när tiden bara flyger förbi, att man inte ens fattar hur mycket som händer på traven.
Tre år snart med Isak. Tjohej vad det går när man har roligt!
Och snart är vi väl 80 år och sitter vid köksbordet och funderar vart tiden tog vägen.
Mycket har hänt som sagt.
Det vet vi nog alla. Det är väl sånt man får ta och undra över själv istället för att jag ska behöva uppdatera.
Tänk du på vad som hänt de senaste månaderna in på 2011 och se om du kan trycka in det i ett inlägg.
Nu ska jag i alla fall fortsätta och laga mat.
På ett garanterat återseende! (Ska försöka att inte dra ut på tiden allt för mycket)
Peace/Sanne
Jag har ju funderat på det men tänkt "Äh!" bara Äh! för att det har gått för länge, och Äh! för att det gått några dagar till, och ännu ett Äh! för att tiden går för fort, det har hänt mycket och det skulle vara mycket jobbigt och smärtsamt att skriva 80 inlägg iett.
Men nu är jag här i alla fal, hel och halv, upp och ner. men framåt går det...allt för fort.
Det är väl härligt i alla fall när tiden bara flyger förbi, att man inte ens fattar hur mycket som händer på traven.
Tre år snart med Isak. Tjohej vad det går när man har roligt!
Och snart är vi väl 80 år och sitter vid köksbordet och funderar vart tiden tog vägen.
Mycket har hänt som sagt.
Det vet vi nog alla. Det är väl sånt man får ta och undra över själv istället för att jag ska behöva uppdatera.
Tänk du på vad som hänt de senaste månaderna in på 2011 och se om du kan trycka in det i ett inlägg.
Nu ska jag i alla fall fortsätta och laga mat.
På ett garanterat återseende! (Ska försöka att inte dra ut på tiden allt för mycket)
Peace/Sanne
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)