90# - I've got that summertime sadness...

"Kiss me hard before you go
 I just wanted you to know
 that, baby, you're the best/../" - Lana Del Rey

89# - Att hitta glädje i det lilla..

Go'Kvällens!
Här sitter jag och filosoferar (*puffar på pipan*)...känner att jag har blivit sämre på att skriva. Men det kanske är lite som den gången jag tappade bort osten även fast att jag just tagit ut den ur kylskåpet, och funderade om någon kommit in och snott min ost. "Jag måste nog ringa ost-polisen..." tänkte jag tyst för mig själv med en sån där allvarlig "tankeröst".
Det var bara hjärnan som svek mig helt enkelt. Tänkte på annat, Så som den brukar göra rätt så ofta. Det gäller bara att komma på sig själv i tid innan man ringer ost-polisen.

Men men...över till annat. Som man säger.
Jag känner att jag faktiskt inte har mycket att skriva om saker och ting, som livet, kärleken och helvetet som finns här på jorden. För kärleken har jag och behöver inte uppdatera någon om att den finns kvar, livet är svårt, det är där helvetet kommer in. Men jag lever! och jag känner att helvete, det får man stå ut med lite då och då om man vill kunna se det goda och fina i livet. Som att arbeta hårt under veckan, det är ingenting när jag vet att till helgen kommer Isak hem, vi firar Isaks 23 år och våra 4 år, det ska bli fint väder och vi ska grilla med vänner..."allt kommer att bli bra. SÅ JÄVLA BRA!" tänker jag.
För att lite fint väder kan hela en
och tanken på att det snart är sommar.

Men nu måste jag ner i tvättstugan.
Jag får satsa på att skriva nästa gång när jag faktiskt har något att skriva om.

"There is no way to happiness. Happiness is the way" - Buddha
/Sanne

88# - I'm hiding in the lime tree..

För er få som kanske läser min blogg, för er som stannar och pratar ibland eller kanske bara vinkar på avstånd..
Så har det varit en tid, då det känns som att Frodo och Sam aldrig tog sig till Mordor, Voldemort dödade Harry Potter och Lincoln befriade aldrig slavarna...
Det har varit ett rent helvete..delvis. Till och från...
Polarisen smälter och isbjörnarna dör...
Det känns lite som att jag är den där isbjörnen som sitter på ett 1kvadratmeters isblock och försöker rädda mina kära som drunknar framför mina ögon, men mina armar är för korta och jag räcker inte till.
Jag vet inte om det var en bra beskrivning på det hela. Men jag försöker räcka till så gott det går, jag försöker vara vännen, flickvännen, fastern, systern och framför allt dottern som ska finnas där, och inte bryta ihop.
Men i min ensamhet så gör jag det.

Men jag kan ju inte vara allt för hård, som sagt så är det ju bara delvis, till och från...
Trots omständigheterna så har jag fötterna på jorden. Jag är glad och jag har aldrig tyckt så mycket om att städa som jag gör nu..jag vill bara städa bort allt.
Det är kanske ett sätt att hantera saker och ting...vad vet jag.

Tanken var dock inte att jag skulle skriva just detta, men med händerna på tangenterna så kände jag att jag behövde ventilera, dra ihop allt till något kanske oförståeligt för er läsare, men väldigt upplysande för mig.

Tanken var att bäst före datumet skulle gå ut på denna blogg, men den håller nog ett tag till då jag och min kära bror gör min hemsida (sannekangas.se) , och jag har på senaste tiden känt ett stort behov av att skriva av mig.
På denna hemsida kommer jag framför allt hänga ut mina tavlor, inte mig själv. Jävligt påklätt!
Med en blogg, kontakt, ta beställningar och så vidare. Proffsigt! Det tycker jag är något att hålla utkik efter.

Tillsvidare gömmer jag mig...i lime trädet? Med huvudet bland molnen och tankarna i Mordor...?Nått sånt.

FUCK YOU CANCER!
/Sanne Kangas