84# - Machinae supremacy på Smedjan i Pajala.

Nu efter att jag har haft mina två bakisdagar, med en hel del nackont, huvudvärk och blåmärken, men inte så mycket spya, tänkte jag att jag skulle uppdatera helt utan bilder för det är min bror som har beslag på alltihop. För er som äger en Facebook finns dom där, men det är inte ens hälften av dom.
Jag undrar verkligen hur jag ser ut på dom med tanke på hur jag såg ut dagen efter.

Kvällen började i alla fall hemma hos Kim och Evelina, med gott sällskap och öl, där vi lyssnade musik och laddade inför spelningen med lite Machinae Live på tv:n.
Sedan tog vi oss till Smedjan, då jag redan hade hunnit bli lite rolig/-"härjig" enligt Sonja som stod i entrén.
Sjukt taggad som jag var, så var nog det rätta ordet helt enkelt "härjig".
Om jag skämmde ut mig eller inte då när jag stod med Gotlers MissPiggymask på huvudet och dansade ensam framför Dj:n har jag ingen aning om, men jag vart så sjukt "in the moment" över att få se Machinae live för andra gången, så att jag inte brydde mig. Tanken var ju bara att ha sjukt kul!
Vi var först in i lokalen redan innan det startade och jag ställde mig framför scenen.

Sen började dom spela och det var då jag hamnade in i dimman, inget annat spelade någon roll...
Vi var HELA "sex" pers som stod vid scenen, trots det lilla antalet var det sådant jävla drag!
Robert Stjärnström (sångaren) sa: -"Trots att ni var en så liten publik, så var ni så jävla bra!" personligen efteråt.
Vi headbangade, sjöng med, MissPiggy hamnade på scen, publiken hamnade på scen och en trummpinne fick jag, men denna gång inte i huvudet. Min ring flög åt helvete och mobiltelefonen hamnade på scen.
All is love, jag älskade alla i publiken och jag älskade bandet, Det var en kväll jag aldrig kommer glömma!

Sen när dom slutade spela stod jag och Masto och pratade med bandet, eller en del av bandet då dom flesta hade försvunnit, då vi var tvungen att gå tillbaka ett tag efter och leta efter min ring, som, som sagt flög åt helvete.
Sen åkte vi hem till Kim och Evelina igen, tittade på lite bilder, men jag kunde knappt stå upp på grund av allt headbangande och inte för att jag var för full, även om det kändes som att jag hade festat i en vecka.
Sen åkte vi ut igen, utanför kauppis-huset, där bandet hade hamnat av någon underlig anledning, vi snackade ett tag och, sen for vi hem.

Jag är så jävla nöjd, men skämms så jävla mycket över folket i Pajala. Vi får ett super bra band hit för en gångs skull och så är det typ 10 pers toltalt inne i lokalen och hälften, de största beundrarna står vid scen och öser. OCH SKÄMMS SMEDJAN (det slog inte er att stänga en dörr, så folk är tvungna att gå igenom?)! SKÄMMS PAJALA (för att ni är såna jävla fega norrlänningar som står med armarna i kors i väntan på att bandet ska ropa på dig.)!
Men jag är i alla fall jävligt nöjd! Fast alla i bandet känner nog sig lite besvikna över bristen på folk, men dom är nog inte besvika över den publik som faktiskt stod där!

Peace
/Sanne