För er få som kanske läser min blogg, för er som stannar och pratar ibland eller kanske bara vinkar på avstånd..
Så har det varit en tid, då det känns som att Frodo och Sam aldrig tog sig till Mordor, Voldemort dödade Harry Potter och Lincoln befriade aldrig slavarna...
Det har varit ett rent helvete..delvis. Till och från...
Polarisen smälter och isbjörnarna dör...
Det känns lite som att jag är den där isbjörnen som sitter på ett 1kvadratmeters isblock och försöker rädda mina kära som drunknar framför mina ögon, men mina armar är för korta och jag räcker inte till.
Jag vet inte om det var en bra beskrivning på det hela. Men jag försöker räcka till så gott det går, jag försöker vara vännen, flickvännen, fastern, systern och framför allt dottern som ska finnas där, och inte bryta ihop.
Men i min ensamhet så gör jag det.
Men jag kan ju inte vara allt för hård, som sagt så är det ju bara delvis, till och från...
Trots omständigheterna så har jag fötterna på jorden. Jag är glad och jag har aldrig tyckt så mycket om att städa som jag gör nu..jag vill bara städa bort allt.
Det är kanske ett sätt att hantera saker och ting...vad vet jag.
Tanken var dock inte att jag skulle skriva just detta, men med händerna på tangenterna så kände jag att jag behövde ventilera, dra ihop allt till något kanske oförståeligt för er läsare, men väldigt upplysande för mig.
Tanken var att bäst före datumet skulle gå ut på denna blogg, men den håller nog ett tag till då jag och min kära bror gör min hemsida (sannekangas.se) , och jag har på senaste tiden känt ett stort behov av att skriva av mig.
På denna hemsida kommer jag framför allt hänga ut mina tavlor, inte mig själv. Jävligt påklätt!
Med en blogg, kontakt, ta beställningar och så vidare. Proffsigt! Det tycker jag är något att hålla utkik efter.
Tillsvidare gömmer jag mig...i lime trädet? Med huvudet bland molnen och tankarna i Mordor...?Nått sånt.
FUCK YOU CANCER!
/Sanne Kangas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar