Hmm...
Så här var det..
Och sen..
Nej, Jag orkar inte skriva.
"Jag stänger av till verkligheten utanför på gatan, närmsta verksamheten blir att luta sig tillbaka.
Drar min största suck och stressar av. Finns ingenting som inte borde skjutas upp till nästa dag.
En minut efter att man dratt sin suck har man blivit medvetslös i kroppen och förlamad ifrån nacken upp. Öppna ögon bär man som en mask/.../"
/Sanne D.Syringe
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar