torsdag 23 december 2010

4# - Julhälsningar från flummiga familjen..

Sitter hemma hos Pappa på en dator som jag tror att det är något allvarligt fel på. Den beter sig som...Ja, helt enkelt som att man låtit en inkompetent unge använda den, trycka på alla knappar utan att veta vad som händer.
Det tar på krafterna att bråka med en seg dator som endast är full med skit där min lillebror har en så underbart häftig Tupac bakgrundsbild där det står "Live by the gun, die by the gun.", Inte så konstigt att datorn har HIV.
Aaahaha...Headakes!-.-'

Nu vill jag bara hem till min egna dator, hem till mig själv.
För det är ju så underbart roligt att komma hit, hinna se Helmi i en sekund sen vinka hejdå till alla när dom far iväg på sina Knappsu möten etc, och kom hit på julafton var frågan, enda gången på året "alla" har tänkt vara sammlade inklusive resten av folket som jag aldrig sett i hela mitt liv, som jag aldrig ens hört talas om? Pff...
Då sitter jag nog hellre hemma hos Mormor, tar risken och äter lite mat, kastar julklappar på dom och sedan far jag hem till lägenheten med Kim, där vi super oss dyngraka på akvavit och springer ut i natten på lite hyss, ni vet sånt där som vanliga sansade familjer har för sig på Julafton, det enda som fattas är två tomteluvor, en släde och 6 renar.

Men den största frågan var ju ändå hur jag skulle lyckas ta mig hem härifrån, då bror är tankad, Pappa är på villovägar och Regina...är väl också lite på villovägar...
Får nog ta och rota i flingpaketen och se ifall jag kan hitta ett körkort, då det verkar som att hälften av Pajalaborna har haft tur när dom har köpt sina flingor, eftersom man alltid har turen att hålla på att bli överkörd när man är ute även om man sitter i bil eller till fots.
Eller så är det bara så att folk verkligen försöker köra på mig.
You'll never know, det kanske är jag som inte ser mig för, Aaaa-.-' Så är det nog, nu när jag tänker efter....

Men desto längre jag sitter här, gör det bästa av saken och låter bli att titta på klockan, så går tiden fortare, fortare och fortare. Dagarna försvinner och Julafton är endast en svart ruta i mitt huvud och jag har redan hunnit få spykänslor över nästa julbord: Då är allt bra för då är det säkert Lördag eller Söndag, När jag minst anar det känner jag mig plötsligt lite bättre^^.

Nu känns det plötsligt lite bättre<3

/Sanne D.Syringe

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar