Man märker hur orken försvinner och tålamodet är inte på topp när man blir så förbannad på håret på morgonen att man tar närmaste kökskniv och våldskarvar i håret. Och när håret är största irritationsmomentet då har det gått för långt, då vet man att det finns inte något som inte kommer irritera mig idag och då blir man bara ännu mer irriterad när hela dagen är förutspådd.
Så den största delen av dagen har jag svurit, haft den kortaste stubinen i världen och gått igång på minsta lilla.
Men det gick ju över efter ett tag, när man tror att man kommer hata hela dagen avtar det när man minst anar det och man blir på helt okej humör igen utan att man märker det.
Så jag har jobbat, surat över att mina skor är trasiga.
Gått hem, ut med hundarna och hämtat Helmi från dagis, händerna fulla med väskor och koppel, tokglada hundar och en massa trassel.
Alla är glada utom Sanne.
Till Paskajänkä och laga mat.
Nysa, hosta och snora...svära...
...Och sen är humöret som vanligt igen:
 |
| Fingerfärg med Helmi. |
 |
| Helmi skapar: |
 |
 |
| "En tjur?" |
 |
| Duploooooo! |
 |
| Detta är tydligen en "Grobijan?" och ett tåg. |
Nu ska jag bli frisk.
/Sanne D.Syringe
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar