Idag känns det som att jag har varit vid liv i fem minuter. Om det nu är rätta sättet att förklara det på...
Det tror jag inte, men det får duga med tanke på vad som kommer härefter.
Igår var dagen som en promenad i en ballong full med Lustgas. Just precis, En "ballong full med Lustgas".
Jag vaknade fem på morgonen av absolut ingenting, jag bara vaknade, satte mig upp i sängen, log för mig själv och kände en härlig känsla ända ut i fingertopparna. Glädjen sprutade ut ur öronen på mig.
Jag kokade morgonkaffe, drog med mig täcket och Kims Ipad till soffan och satt där med Billy och glassade till kanske kl 9.
Sen bestämde jag mig för att hälsa på i skolan...
drack kaffe med Elina, vilket jag fick vänta ett tag på eftersom hon förde jackan till skåpet eller vad gjorde hon? Det kan jag inte minnas, men jag vet att jag måste ha sett otroligt korkad ut som sprang runt där och väntade på henne. Hann ta några varv i fiket, tappa saker på golvet och nästan ramla när jag skulle plocka upp dom, men sen satt jag lugnt och sansat vid bordet när hon kom.^^ Jag är ju som en skämmig unge som man har med sig på resturang.
Sen sprack ballongen när vi kom till matsalen, då började humöret komma och si sådär som det brukar gå när man vaknat tidigt och faktiskt trott på att det kunde bli bättre än morgonkaffet i morgonsoffan med morgon tv...
Maten smakade ANUS allt var ANUS och jag tror nog att jag sa ANUS väldigt många gånger. ANUS tanter som serverar Anus mat i det här smutsiga Anuset.
Men sansad som jag är idag så kan jag ju säga att anus kanske inte är det rätta ordet för kall och äcklig mat...Men det smakade faktiskt anus, sen får man inga brickor och måste lägga besticken på anus-bordet.
Sen for jag hem och somnade till kl 4, gjorde hundmat och somnade igen till kl 7 och sen sov jag hela natten och har vaknat kl 9 idag.
Damn!! Vad härligt!
Idag har jag dock samlat krafter inför kommande utmaningar.
Det är mycket tröttsamt att sova..
(Och nu tittar jag på Hockey, varför tittar jag på hockey?)
Men...
Har hängt med Kim mest hela dagen och bara varit. Det har varit mycket tröttsamt. tro mig...
Så nu är jag hemma när dagen närmar sitt slut...
Det känns inte alls bra...
Var ut med Billy på en promenad och diskuterade med mig själv..
"jag känner mig tom..."
"Ett tomt skal med för mycket känslor, det sipprar ut från kanterna..."
"om du rör mig nu bryter jag din arm."
"Varför skulle jag göra det? Det är ju bara en tanke."
"Inga anledningar idag heller"
"Det känns inte som att jag borde vara här..."
"Just här i livet..."
"Men vart ska jag vara då`?"
"Jag vet inte. Någon helt annanstans.."
"Jag vet vem jag är, vart jag har mig själv men var hör jag hemma?"
"Är det här hemma, var jag går, var jag sitter och var jag står?"
"Det här är inte hemma, jag är bara född här..."
"Hon som föddes i Pajala..."
"den personbeskrivningen delar jag nog med många andra"
"men vem är jag då? "
"jag är väl som andra, fast ändå inte"
"men är jag någon överhuvudtaget. Alla känner ju mig här, men känner någon verkligen mig?"
"Kan jag pekas ut ur mängden i beskrivning av den jag är som person inte utseende?"
"Nu tänker du för konstigt igen."
"Vem tänker på sånt här egentligen?"
"En person som inte låter andra tänka åt en kanske..."
"Det är sällan någon som kan peka ut mig för personlighet"
"Det är sällan någon känner mig"
"Men jag vet vem jag är."
"Du vet inte"
Du vet inte...
Nu ska jag och Billy ut och möta Kim, Evve och Dallas.
/Sanne D.Syringe
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar