27# - "Jag är inte på mentalsjukhus och det här är inte min fantasi"

Har ni någonsin stannat upp på vägen till banken, skolan eller jobbet och upptäck hur verkligt allt är?
Bara stannat upp och känt vinden, solen och allt runtomkring i ett enda andetag?
Det gjorde jag idag på väg till jobbet, allt kändes så "på riktigt".
Jag vet inte hur man ska förklara.
Det kanske beror på humöret man är på eller att man bara är så van vid allt runtomkring att man glömmer bort det, man glömmer solens värme, himmelens kontraster och vinden i håret för att man tar det förgivet, det är något som alltid finns där och man tar inte tid på sig att uppmärksamma det, och när man väl gör det känns allt verkligt, för att man ser det verkliga?.
Jag vet inte...
Hade jag vetat hur man förklarar en sån känsla så hade det nog varit lättare att förstå. Men vissa saker kanske man inte behöver förstå, bara stanna upp och känna efter.

Men nu när jag gick hem kändes det som vanligt, inget speciellt. Snön är snön vinden är jobbig och solen lyser för starkt...
Men lika glad är jag för det,för jag vet nu att jag inte för alltid är dömd till att se det bittra med allt, jag kan skina upp som en sol för små saker som att allt känns verkligt...
Det här är på riktigt.

"I've got this lifeI'll be around to grow
Who I was before
I cannot recall/.../"

"/.../I've got this light
And the will to show
I will always be better than before/.../"

/Sanne D.Syringe