Det är underligt, vad som helst kan hända, det mest oväntade man kan tänka sig dyker upp från ingenstans, skrämmer skiten ur mig eller får mig att skratta tills jag ligger på golvet och kippar efter andan.
Antingen vaknar jag och tror att någon snott min hund och letar i panik eller tror att jag inte alls är ensam, kramar om det som inte finns där och somnar om. Men detta är väl kanske ganska vanliga saker?
Att vakna av att man gråter eller skrattar har väl många varit med om?
Men jag vaknar och har de konstigaste vanföreställningarna, tror att det är så sant som att Obama är president.
Och det tar alltid flera minuter som känns som flera timmar innan jag kommer tillbaka till verkligheten och går tillbaka till sängen, för att sen nästa dag vakna upp och efter första koppen kaffe komma på vad som hänt och skrattar tills jag pissar på mig, tycker att jag måste vara helt vrickad.
Sådana här underligheter händer oftast när jag sover ensam, har ingen aning om varför. Det kanske har något att göra med att en vana bryts och allt blir annorlunda. Det är som att möblera om, man vaknar alltid på fel sida av sängen, kliver in i väggen i flera veckor ända tills man vänjer sig.
Men inatt var det rena rama paniken, dock inte värre än när jag trodde att Billy var borta, men detta var skrämmande på ett helt annat sätt.
Jag låg i sängen, tror inte att jag hade lyckats somna riktigt, låg väl och halvsov och det var extra skönt att ligga i sängen inatt, allt var nybäddat och luktade gott, mjukt och skönt.
Sen öppnade jag ögonen och såg den fulaste, största och äckligaste spindeln jag någonsin sett krypa på min kudde. Försökte vakna till (för jag hade ju en aning om att det kanske var en "dröm") för att se om den verkligen var där, men hur mycket jag än blinkade var den fortfarande kvar.
Det var då paniken kom, jag skrek och hoppade upp ur sängen, kastade alla kuddar och gnuggade mig över hela kroppen för att vara säker på att jag inte hade någon spindel på mig.
Stod och studerade sängen i säkert 10min, lyfte lite på kuddar och täcken för att se om den var kvar.
Det var den ju såklart inte, den hade ju aldrig varit där...det var då jag kom på att det bara är jag som ser i syne igen.
Det tog ett tag innan jag vågade gå och lägga mig igen, och när jag väl gjorde det var det lite smått obehagligt, men sen somnade jag.
 |
| Så här såg min kompis ut. |
Så verklighetstrogna är mina vakna drömmar...
Och när jag sover kan det bära iväg hur långt som helst...
Jag börjar misstänka att jag har Freddy efter mig-.-'
/Sanne D.Syringe
-/.../Never sleep again...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar