17# - My head took a spin, then I woke up...

Idag på morgonen ringde Kim och väckte mig och ville ha kaffe...
"Jaaaaaa?..." -.-' "vA?" Har aldrig någonsin svarat så i telefon, har heller aldrig stigit upp ur sängen och varit lika trött och vimsig som idag på morgonen.
Jag vet inte om det kan bero på att jag gick och la mig tidigt, med kunde absolut inte sova så det slutade med att jag blev flyförbannad istället och låg och viskade svordommar för mig själv (O'jaa, Det ska vara tyst efter 22. inget skrikande..), eller om det beror på att jag målade med oljefärger kvällen innan och inhalerat terpentin i flera timmar innan jag gick och la mig, Vilket resulterade i att man kände sig lite smått konstig.

Ah, jag har ingen aning.
Men i alla fall så fick Kim sitt jävla kaffe och alla var glada förutom Sanne.
Tog ett tag innan jag fattade tag om verkligheten och när jag väl gjorde det så fick jag det fina förslaget att hjälpa att städa hans nya FETING, OVERSIZED bmw. Man kan ju inte säga nej till dom man älskar, jag har ju absolut inget annat viktigare för mig, eller hur?!
Så det bar iväg till Paskajänkä, vilket var en riktig joyride eftersom bilen hade en så otrolig komfort där man satt som en kung i framsätet och vinkade som man körde förbi de små människorna i sina små bilar och Billy har nog aldrig sett allt ur det kungliga perspektivet, högt upp och utsikt åt alla håll -peka fingret åt alla andra hundar som måste klampa ute i snöstormen!- Så såg han en hund som han trodde var Knut, men det var det inte, så han blev lite ledsen kan jag tänka mig.

Men det blev inget bilstädande, det var alldeles för mycket snöstorm och man kände väl sig lite slö.
Så vi åkte lite bil hit och dit, blev less och satte oss i Kim's bunker, drack kaffe och snackade skit om ditten och datten, nya bildelar(då var det dock Kim som pratade och jag lyssnade) ,sånt som inte borde nå småbarns öron och ännu mer hemskheter för det är nog det vi är bäst på.
Hade vi varit med i en Reality show så hade nog de flesta av våra samtal varit helcensurerade skäms jag lite över att säga. JAG VET MAMMA!(om du läser detta): Vi borde inte svära och "dumma oss" så mycket, men vi växer nog upp om ett tag:) jag i alla fall...och Kim, även om han haft god tid på sig...
(SKÄMT!!!slå mig inte...:D)
För att sammanfatta det hela: Kim är den man kan spöa saker med ord hos eller "prata av sig" if you will, om man inte har det rätta tillhands, man får alltid feedback och uppmuntring till att det verkligen är så som man säger. En bra att ha bror helt enkelt. Much love!

Förövrigt så tänkte jag att jag skulle rita lite i Paskajänkä, snylta Maltes papper och leta rätt på lite hela pennor som inte blivit småbarnsvandaliserade, vilket är mycket svårt eftersom det alltid blir lågbudget ritande när man är där, man får kanske använda en lite för kort blyertspenna för där finns ingen pennvässare ("den åt Helmi upp" -Typ.), en halvt fungerande tusch som man måste vålda med för att få ut färgen ordentligt.
Så jag fick Krypa in i Maltes rum, under ett bord för att hitta hel vita ritpapper, gräva i köket för att hitta pennor och fick 1liter bläck på händerna.
Så tillslut hade jag en blyerts(som var för kort-.-'), 3röda tusch och en orange. Det var budgeten. Vad falls kan man göra med så lite färger? Tänkte jag, så jag bara slarvade och då visade det sig att man kanske är lite för bortskämd. Man klarar ju sig utmärkt på 5pennor och inget sudd.

Detta är resultatet, inte klart och inte utmärkt, men mycket bra för att vara "lågbudget":

Sedan ägnade jag mina ritkunskaper åt att konstruera kossor och katter åt Helmi.

Vilket jag måste erkänna att jag inte alls är bra på, mina katter ser ut som helvete och mina kossor är i alla fall lite vackrare.Har faktiskt lärt mig att rita kossor av mamma, som hon ritade dom när jag var mindre (nu påstår hon dock att hon aldrig ritat något sådant, varken kossor eller prinsessor. men jag är alldeles säker på att det finns bevis på vinden hemma hos pappa .).

Dom kanske inte är så realistiska, men det behöver jag inte lära mig förrän jag verkligen måste rita en kossa och det tvivlar jag verkligen på att jag någonsin i hela mitt förhoppningsvis långa liv kommer att behöva göra.

Så här avslutar jag med en bild på min underbara lillasyster Helmi som jag verkligen måste lära att behandla pennor som om dom vore pennor och inte hammare. tills dess får hon bara rita med kritor...

/Sanne D.Syringe
-Jag kan baka bröd! JAG HAR FAKTISKT GJORT DET! Det är sant!..


Men tro mig inte då....
Curse on you!